Restless Legs Syndrom är vanligt

Restless Legs Syndrom (RLS) är ett kroniskt tillstånd som drabbar 5–15 % av befolkningen, mest kvinnor. RLS är ingen ny diagnos, symtomen beskrevs redan på 1600-talet, men fortfarande är RLS relativt okänt.

Namnet "restless legs" myntades på 1940-talet av den svenske neurologen Karl-Axel Ekbom och betyder helt enkelt ”rastlösa ben”. Det är ett passande namn eftersom det mest karaktäristiska för RLS är ett starkt behov av att röra på benen. Rörelsebehovet beror på obehagliga känselförnimmelser djupt inne i benen. Patienten upplever en ytterst obehaglig oro i benen så att det inte går att hålla dem stilla. Symtomen uppträder oftast vid längre tids stillasittande, t.ex. på kvällen framför TV:n eller i sängen.

Hos många är obehagen värst nattetid, inte sällan i övergången mellan vakenhet och sömn. Symtomen lindras av rörelser, t.ex. att tänja ut musklerna, massera eller gå upp och promenera. Under sömnen förekommer ofta ofrivilliga sparkar och rörelser.

Tidigare betraktades RLS som mindre vanligt och kanske också mindre viktigt att behandla. Diagnosen missades ofta eftersom kunskapen om RLS var dåligt spridd. Nu har det blivit bättre och allt fler får korrekt diagnos för sina besvär. Dessbättre är det väldigt sällan som primär RLS beror på allvarliga medicinska störningar.

Idag finns goda behandlingsmöjligheter, både med hjälp av läkemedel och livsstilsförändringar.

Patienten Ellsmari Jagbrant berättar om hur det är att ha RLS.

RLS kännetecknas av besvärliga “myrkrypningar”. Det kryper, suger eller spänner inne i benen, en oro som gör att det inte går att hålla benen stilla. En del patienter har värk i stället för krypningar medan andra har både värk och krypningar, framförallt i vila och nattetid.^1-6 
För många är sömnstörningen mest besvärande.

Kontakta oss